Mår riktigt bra och känner mig lycklig vilket inte hör till vanligheterna. Eller i alla fall inte så lycklig som jag känner mig just nu. Har haft mina perioder då jag känt mig ganska nere och deppig. Men det är ju så livet är, upp och ner…
Men ibland känns det så orättvist att alla andra är så himla lyckliga och glada och vi går runt och bär på vår sorg. För sorgen efter Vincent finns där med oss vad vi än gör. Vi tänker på honom varenda dag. Men samtidigt har han också gett oss ett annat perspektiv på livet och lärt oss att uppskatta det vi har och vara tacksamma för det. Kanske saknar jag honom lite extra just nu för att jag bär på att nytt barn i min mage, vad vet jag? Lycklig är jag i alla fall!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar