Fem år av sorg och saknad

Kan inte riktigt förstå att det har gått fem år redan, men idag är det fem år sedan vår förstfödde son Vincent somnade in i min famn för alltid. Det var en kall och snöig januaridag precis som idag.

Vid fyratiden idag åkte vi iväg hela lilla familjen. Vi köpte blommor, orangea tulpaner blev det och en rosa (krysantemum tror jag det var, är dålig på blommor) som storasyster själv valde ut. Åkte sen vidare ut till kyrkogården till Vincents grav. Vi plockade först bort den lilla tomten som låg gömd under snön och sen hans tomtenalle som hade frusit fast i ängeln som också ligger vid graven. Vasen var full med is så de gamla blommorna gick inte att ta bort och några andra vaser hittade vi inte. Vi fick lägga blommorna vid graven istället och det blev minst lika fint. Tände sen ljuset i hans lykta.






Sorgen är inte lika tung att bära som den var för fem år sedan men den finns ändå där varje dag, hela tiden.

Jag är så glad att jag har fått möjligheten att lära känna ett helt gäng underbara änglamammor som verkligen vet hur jag känner och som finns där och kan stötta mig. Jag vet inte vad jag hade gjort utan dessa underbara mammor (och pappor).

Nu ska jag pussa mina små lite extra innan jag själv går och lägger mig. KRAM

Lycka

Lycka är att få ha en liten sovande bebis i sin famn. Igår kväll satt jag med min lille son i famnen och han sov så gott och avslappnat som bara små bebisar kan. Jag njöt verkligen av det ögonblicket för innan jag vet ordet av har han blivit stor och då vill han inte längre somna i mammas famn

Sjukstuga

Så var man människa igen efter två dagar med feber. Igår låg jag helt däckad av febern. Det var länge sen jag hade så hög feber. Dottern var också febrig. Vi märkte att inte allt stod rätt till när hon inte ville äta, så när vi tog tempen på henne blev vi inte förvånade att också hon hade feber. Hon låg sen i soffan och tittade på tv och vilade. Senare på kvällen kräktes hon i soffan. Så det var bara till att tvätta av henne, kläder, gosehunden, filten och soffkuddarna. Tack och lov att man har egen tvättmaskin när sånt här händer!

Efter nån timme var hon som vanligt igen och feberfri och hon fick i sig lite mat innan det var dags att lägga sig. Skönt att det vände så fort. Nu hoppas vi på att vi klarar oss från magsjukan.

Nytt år och nya möjligheter

... och förhoppningsvis lite bättre uppdatering här på bloggen..